Efter motorvägen ändra såväl ån som biotopen karaktär ganska mycket och antar ett närmast tropiskt utseende. Inte minst tydligt är detta under försommaren. Nu är många träd glesa medan alarna alltjämt är gröna. Ett av träden uppvisare en vackert gulorange krona (bild 13). Flera av grenarna hänger ut över vattnet och ger en fin spegelbild i den lugna vattenytan.

Hösten 2002 såg det nästan likadant ut här. Jag tog foton då också. Det var dock, vill jag minnas betydligt kallare då och jag fick se ett halvdussin smaragdänder. Förmodligen förrymda, men det var kul ändå.

I närheten av Raus och där stigen upp till Stenbrogårdens camping går delar sig stigen i två. Den ena går en bit från ån (bild 14) och löper längs med en gammal stengärdsgård bort mot Raus kyrka. Solen börjar stå påtagligt lågt nu och ljuset kommer vackert in från sidan. Jag försöker mig på att ta foton, men det dyker ideligen upp människor och stör. Till slut lyckas det dock.

Jag kan inte låta bli att nämna det här. Det är frapperande hur många människor som talar högt när de vistas i naturen. Omotiverat högt, skulle jag vilja säga. Några av dem jag möter tillhör denna kategori. Vill man få fina upplevelser med djur bör man tala dämpat och klä sig i diskreta färger. Man är gäst i naturen och bör uppföra sig därefter.

Den andra stigen går nära ån och är smalare. Lite längre fram går den åter ihop med den andra. Även här är det fna färger på träden och ett fint ljus från solen. Jag försöker hitta ett bra ställe för foton och gör till slut det (bild 15). Här är jag skuggad av ett träd och kan även skymta lite av naturen på andra sidan ån. Det är många färger som finns representerade just här.

För att komma ifrån människorna en stund går jag upp till den lilla våtmarken här och sätter mig på bänken. Den lutar lite framåt och är inte särskilt bekväm. Det gör dock inget. Från stigarna vid ån hörs röster och hundskall blandat. Jag suckar lätt och koncentrerar mig på den fina utsikten jag har från bänken (bild 16). Själva våtmarken ligger i skugga men fältet och träden bortom är vackert solbelysta. Ett tiotal ormvråkar har nyss passerat förbi över fältet, men nu syns inga fler till.

Efter att ha rökt en cigg lämnar jag bänken och går ner till ån för att försöka ta några bilder. Ett äldre par är där redan och kvinnan har en kamera. Tydligen försöker hon sig på att ta några foton av höstlöven, men hennes tillvägagångssätt ser lite märkligt ut. Efter en stund verkar det i alla fall som om hon lyckas och de tu går iväg bortåt. Jag går ner och försöker hitta något lämpligt motiv. Valet faller på en vacker bokgren som hänger ner över kanten av stigen (bild 17). Med ån som bakgrund är det vackert motiv.

Jag fortsätter den sista biten upp till kyrkan. Strax innan jag når dit får jag glädjande nog se några rödvigetrastar som kalasar på bär. Sannolik oxel. Det blir ett fint avslut på en fin dag.