September brukar betyda fågelsträck, kanske i synnerhet i Kulla. Det var riktigt varmt och skönt och jag var tämligen svettig när jag kom fram. Knappt hade jag hunnit få av mig ryggsäcken innan första art, en ormvråk, visade sig. Den följdes av ytterligare två som alla tog höjd för att sedan sträcka mot V. Det var vackert att se samtidigt som det kändes lite vemodigt att de gav sig av. Jag rökte en cigg medan jag noterade dem i min anteckningsbok.
Strax innan grusvägen gjorde sin enda sväng kom ett par små fåglar flygande. En av dem landade i toppen av en gran. I kikaren såg jag att det var en svartmes. Den klängde en stund i grantoppen innan den drog vidare. Jag fortsatte min vandring och undrade för mig själv om där skulle vara något i våtmarken idag. Kanske, men jag var mycket tveksam. Innan jag kom så långt fick jag se en nötkråka flyga över vägen ganska långt framför mig. Det är inte första gången jag ser nötkråka här, men det hör inte precis till vanligheterna.
Våtmarken var precis som förra gången tom på fåglar. Ett par ormvråkar syntes kretsande borta över skogen. Jag följde samma rutin som förra gången och slog mig ner på nära nog exakt samma ställe. Även denna gång fick jag se en duvhök, en ung, och två bruna kärrhökar. Båda var honfåglar. Några gulsparvar kom och satte sig i toppen av ett träd i närheten. Lite senare fick jag även se ett par sitta på teletrådarna. Den ena var en hane även om huvudet såg mer vitt än gult ut. Kanske berodde det på att solen delvis doldes av tunna moln och dis. De satt i alla fall kvar en god stund. Det gjorde jag också.

Nedan kan du se vilka fågelarter (och antal) jag såg under detta besök samt ett urval av de foton jag tog.