Normalt sett brukar jag dra mig för att sticka ut när det blåser så mycket som det gjorde idag. Nu gjorde jag ett undantag. Då jag hade vinden i ryggen märkte jag inte så mycket av den. Hösten var långt kommen och de flesta träd ståtade med färgranna kronor. Jag stannade till i Pålsjö skog och tog några foton, och när jag närmade mig Sofiero gjorde jag ett nytt stopp av samma anledning. Det sista stoppet innan Kulla blev strax efter Hittarp där jag tog ett par foton av en liten grusväg som går in i en skog. Jag har tagit foton av den vägen tidigare.
Vägen genom Kullaskogen, mot Allerum, kantades av höstfärgade träd och jag kunde inte motstå att ta ett par kort. En bil kom med på ett av dem. Efter att jag svängt in på den mindre grusvägen packade jag upp kikaren och rullade en cigg. Några kråkor kom flygande över grantopparna och försvan åt V. Strax efter dem kom en mindre fågel som jag först tog för en trast. Det var det inte. Den var gråbeige i färgen och den mörkare stjärten var ljus längst ute. Det sa mig: Sidensvans! Ett nog så typiskt hösttecken. Bara ögonblicket senare hördes gässkackel och snart blev en bred plog synlig på väg rakt emot mig. Det var grågäss och jag räknade till drygt sextio stycken. De passerade rakt ovanför mig på väg åt V.
Efter att ha tagit ett foto av den mindre grusvägen började jag gå inåt. Överallt syntes träd i höstfärger. Vid det granplanterade hyget, mitt för det första stormhygget, fick jag se de första ormvråkarna. De kom på tämligen låg höjd och drog sig mot SV. Vingföringen var typisk för en blåsig dag: Bakåtvinklade och lite kupade vingar. På väg mot den enda svängen kunde jag se ett par omvråkar till ute över den öppna platsen. Även de var på låg höjd. Precis innan svängen såg jag några kungsfåglar inne bland granarna. Där var även en större fågel som jag dock bara skymtade som hastigast och inte kunde bestämma. Jag hörde även ett märkligt, lite nasalt läte där.
Precis efter svängen gick jag ut en bit mot den öppna platsen där björkskogen stått för att ta ett par bilder. En stor, ganska ljus rovfågel kom glidande lågt över hygget. Den var ljus på huvudet och i kikaren såg jag att den var en ganska ljus fjällvråk. Samtidigt kom tre vadare som jag inte kunde bestämma, men jag hörde ett lite kraxande läte från dem. Kort efteråt kom en flock på tjugofem tofsvipor flygande åt V på ganska hög höjd. Jag återvände ut till vägen. Vid björkvedstapeln stannade jag igen, nu för min sedvanliga paus med den lika sedvanliga cigarretten. Borta över skogen vid våtmarken syntes ormvråkar komma glidande. De flesta passerade ute över björkhygget.
Idag hade våtmarken faktiskt besök och det av det mer oväntade slaget. På den största stenen ute i vattnet satt nämligen en storskarv. Den var vit på buken men i övrigt blänkte den svart i solskenet. Jag såg på den lite och gjorde sedan ett svep med kikaren. Ett halvdussin ormvråkar syntes över skogen bortom våtmarken. Jag fortsatte ut till den större grusvägen där jag tog ett par foton och bytte sedan normalobjektivet mot mitt gamla men fina Tokina. Tre fåglar syntes borta över skogen vid vägen. Det var en ormvråk, en korp och en duvök.
Jag började gå mot våtmarken och när jag närmade mig den fick jag se en större, ljus fågel sitta på en av telefontrådarna. Det var en varfågel. Förmodligen samma som förra gången, fast helt säker kan jag ju inte vara. Den flög när jag närmade mig och skrämde upp några gulsparvar vid våtmarken. Jag fortsatte bort till stället där jag brukat sitta och tog en paus med vidhängande cigarrett. Fler ormvråkar visade sig och sedan även några sparvhökar. Jag försökte mig på att ta foto på ett par av dem liksom på ett par ormvråkar.
Efter viss tveksamhet fortsatte jag vägen fram och upp till dess högsta punkt. Där pausade lite längre och en av två medhavda mackor (som legat i ryggsäcken i ett par dagar!). Jag såg fler ormvråkar och även ett par sparvhökar. Innan jag började gå tillbaka bytte jag tillbaka till normalobjektivet för att kunna ta lite fina höstbilder. Jag gick i lugnt tempo och njöt av solen. Vinden var visserligen lite besvärande och ute vid fälten ven den i telefontrådarna. Precis efter att jag svängt in på den mindre grusvägen tog jag en ny paus. Jag fick se fler ormvråkar, ett par sparvhökar till och faktiskt en andra fjällvråk. Den höll sig dock till området strax bortom våtmarken.
Jag fortsatte efter en stund och när jag kom till det öppna området hörde jag en nötkråka alldeles nära. Det tog en liten stund innan jag upptäckte fågeln inte alls långt ifrån mig. Hade jag haft Tokinat på kameran så hade jag nog kunnat få ett ganska bra foto. Det hade jag nu inte och fågeln flög innan jag hann ta upp det. Jag fortsatte. Som brukligt stannde jag till vid björkvedstapeln, men den här gången satte jag på den och åt den kvarvarande mackan. Det smakade gott. Några ormvråkar kom glidande liksom ännu ett par sparvhökar. Jag såg även en flock grönsiskor.
Vinden visade tyvärr inga tendenser på att avta, snarare tvärtom. Jag tog det lugnt när jag cyklade hemåt och lät mig inte stressas att kämpa mot vinden. Värst blev partiet mellan Tinkarpsbacken och Pålsjöbackar.

Nedan kan du se vilka fågelarter (och antal) jag såg under detta besök samt ett urval av de foton jag tog.