Jag gör inte så många kvälls- eller nattbesök i Kulla Gunnarstorp. Det finns gott om mygg här och de verkar anse mig som någon sorts delikatess. Möjligen har jag blivit lite mindre intressant de senaste åren, men det kan lika gärna bero på att det varit mindre mygg. Att smeta in mig med myggoljor eller hänga på mig myggnät är inget som tilltalar mig. Jag har testat vissa preparat men utan resultat.
Den här kvällen gav mig ut för att om möjligt få höra nattskärra; kanske även få se en. Det var många år sedan sist och då var det just här i Kulla. Så chansen fanns. Kvällen var ljum och stilla, och cyklingen hit gick helt utan problem förutom att jag på sina ställen fick passera genom veritabla moln av små, små insekter. Det gällde att hålla munnen stängd. Tur att jag hade glasögon annars hade jag fått cykla med stängda ögon!
Det var en del fåglar i farten när jag kom till Kulla. Ljuden från väg 111 hördes tydligt, men det kom även ljud från en plats inte långt från silobyggnaden. Det lät som någons sorts skogsavverkningsfordon. Sannolikt var man i färd med att röja upp efter orkanen i januari. Borta i nordost hördes också ljud från ett fordon, sannolikt en hjullastare i färd, även den, med uppröjningsarbeten.
När jag närmade mig fältet med våtmarken såg jag första morkullan dra över skogen. Nästan samtidigt såg jag rådjur på fältet på andra sidan den större grusvägen. Det var två bockar, som även lät höra sig, och tre hindar. I kanten av våtmarkens vatten stod tre hägrar orörliga likt statyer. Solen hade nu försvunnit ner bakom skogen och det kändes lite svalare i luften.
Jag gick bara tills jag var mitt för våtmarken, på den större grusvägen, innan jag vände. Hjullastaren hade tystnat och det hade även de flesta fåglar. En fladdermus for ljudlöst omkring på jakt efter insekter och ett par morkuller drog i olika rutter över skogarna. Ingen nattskärra så här långt och inte heller någon uggla. Dock tänkte jag inte ge upp än.
Efter att ha tagit på mig en varmare tröja började jag sakta dra mig tillbaka mot stora vägen. Ljuden från maskinen i närheten av silobyggnaden tystnade och snart hördes bara en morkullas lätta knisspande när den drog förbi snett ovanför mig. När jag närmade mig stora vägen hördes dock ett annat ljud. Ingen nattskärra, men väl en kattuggla, hane. Den lät lite hes men det var härligt att få höra den. Jag lyckades lokalisera platsen där den satt till skogen på andra sidan stora vägen. Det var stämningsfullt att höra.

Nedan kan du se vilka fågelarter (och antal) jag såg under detta besök samt ett urval av de foton jag tog.