Man kan enklast beskriva biotopen i Kulla Gunnarstorp som en ganska jämn blandning av skogs- och åkermark. Det är dock lite mer än så. Området, som jag brukar besöka, genom korsas av två närmast spikraka grusvägar. Den största löper mellan väg 22 i väster och vägen mellan Allerum och Döshult i öster, medan den mindre går från vägen mellan Hittarp och Allerum och fram till den större.

I väster går även väg 111 fram. Vägen har tagit en bit av områdets sydvästra hörn och stör med sitt buller från den livliga trafiken där. Till störningsmomenten här vill jag föra den spannmålssilo som byggts uppe i skogen nära fälten i väster. Dessbättre syns inte byggnaden mer än på vintern. Den har även medfört en ökad trafik på den större grusvägen. Det är dock inget större problem.

En positiv förändring är den våtmark som anlagts på ett fält invid (söder om) den större grusvägen. Det är ingen större våtmark men arter som gravand, gluttsnäppa och mindre strandpipare har besökt den. Jag kallade den (på indexsidan) för ett lovvärt intiativ och det är det, även om den nog är i minsta laget. Fast osvuret är nog bäst ändå.

Det finns både löv- och barrskog här även om den senare minskat kraftigt efter såväl decemberorkanen 1999 som orkanen Gudrun i januari 2005. Dock finns det en del, främst granskog, kvar och nyplantering har skett. Fram till ifjor fanns vid den mindre vägen en vacker björkskog. Den är tyvärr avverkad nu och har lämnat en stor öppen yta med enstaka träd efter sig. Även om jag saknar björkskogen så tror jag att avverkningen på sikt kan gynna området.

Den större grusvägen kantas på några ställen av äldre, högstammig ädellövskog. Här finns ett rikt fågel- och djurliv. Skogarna har funnits så länge jag besökt området och kommer förhoppningsvis att finnas kvar länge till. På sina håll är marken tidvis sumpig och ganska svårframkomlig. Det finns en liten väg som går in en bit, men den är mer eller mindre övervuxen numera. Området är hemvist för ett stort antal fågelarter bland vilka trädkrypare och spillkråka kan nämnas.

Det finns även en större lövskog i sydost, men det är nu många år sedan jag besökte den. Dessbättre har inte heller den fallit för motorsågarna. I varje fall inte ännu. Att jag inte besökt skogen beror på att jag vid mina besök gärna håller mig i närheten av grusvägarna. Det finns nämligen gott om fästingar i markerna här. Jag vet det av egen erfarenhet.