Jag kommer fram till och viker av in på den smala sidostigen. Gruset (även här) knastrar lätt under skorna trots att det ligger mycket löv på stigen (bild 16). Den har inte breddats men belagts med grus. På sina håll har den även höjts och är nästan lite välvd med branta sidor. Varför? Bättre avrinning, kanske. Inte vet jag. Med tanke på att stigen är så pass smal verkar det lite dumt eftersom man vid möte lätt kommer ut mot kanten och glider ner. Förmodligen är det hela gjort med tanke på att det ska gå att rida här. Det är ju tillåtet på några av stigarna vilket små skyltar på stolpar upplyser om.

Lite längre fram stöter jag på ett nytt tecken på att området "rustats upp": en bänk står placerad vid stigen. Bänken är snyggt målad och smälter fint in i omgivningen med sina mörka, diskreta färger. Jag beslutar att ta en paus och äta en smörgås här. Bänken är dock våt så det blir till att omsorgsfullt torka den. Jag nöjer mig dock med att bara torka den plats jag behöver för att sitta.

Det smakar riktigt bra med en smörgås och lite äpplejuice. Bakom mig breder ett parti med ung slyskog (bild 17) ut sig och bortom den fältet. Till höger om mig, i min färdriktning, står en samling på halvdussinet lärkträd. Det är snygga träd vars skira barr nu är helt gula.

Efter att ha stillat nikotnbehovet och sett en flock med blåmesar, talgoxar och kungsfåglar som stannade till här fortsätter jag. Strax kommer jag fram till en liten sidostig åt höger. Snett framför mig ligger en stor och vacker bokskog (bild 18) med färgsprakande kronor. Sidostigen går runt hela bokskogen och kommer fram till den större stigen ner till vägen igenom. Jag har gått stigen vid ett par tidigare tillfällen, men idag tänker jag inte göra det. Några besökare med lösspringande hund passerar mig på väg åt det håll jag kommer från.

Jag kan inte motstå att ta en bild av gruppen med lärkträd (bild 19). De verkar ha klarat orkanen Gudrun utan synbarliga problem och står nu med nästan svavelgula barrkronor. Ett par unga björkar gör sitt bästa att lysa gult ikapp med dem. Jag börjar sakta gå vidare. På min vänstra sida breder en ung granskog ut sig. Det är tätt och mörkt mellan träden, men ett och annat lövträd har lyckats få en bit mark där. Kontrasten mot den glesa, högstammiga och färgsprakande bokskogen på min högra sida är markant.

När jag kommer ut till den bredare stigen (som går ner til vägen igenom) stannar jag lite tveksam om vilket håll jag ska gå åt.

Jag väljer att gå ut mot fältet, men innan dess kan jag inte motstå att ta ett foto till av bokskogen med sina färggranna trädkronor (bild 20). En lång, fallen bok ligger där orörlig och grå som en stupad soldat. Rotvältan är imponerande. Det är glädjande att trädet får ligga kvar. Död ved behövs i skogen för att ge föda åt bland annat hackspettar och olika sorters insekter. Undan för undan kommer trädet att multna och bli jord som ger näring åt den växande skogen och dess växter.

Solen skiner när jag går den breda stigen fram med bokskogen till höger och ett äldre hygge till vänster. I slutet av hygget finns en röjd plats där man ställt ett fikabord. Jag stannar inte till där nu utan går vidare ända fram till fältet. På vägen tillbaka tar jag ett foto av stigen (bild 21). Jag fortsätter fram till stigen förbi enefäladen. I början av stigen har ett par grillplatser anlagts där man kan sitta under tak och grilla. En barnfamilj sitter där nu men de grillar inte. Hela motsatta sidan är inhägnad och ska bli betesmark, inklusive enefäladen.

På nästa sida har jag tagit steget över Långeberga för att titta närmare på andra delen av strövområdet. Även där har man ökat tillgängligheten. Det ska bli intressant att se.